1 mars 2015

Iotakorsets röda kärlek och smärta

Ur boken "Måla och meditera med iotakors"
Jag har tidigare skrivit om bibelgruppens planer på att måla iotakors. Nu vid onsdagsträffen var vi inne i fastan, och då var det dags. Det är en meditationsteknik att långsamt fylla i de olika fälten i det koptiska iotakorset med olika färger. Vi var många i lokalen under kyrksalen. Det var roligt fast kanske inte optimalt när det gäller tystnad och koncentration.

Vår samtalsledare försökte skapa rätt stämning genom att läsa högt ur Jesaja, tröstens poet. Den röda färgen som vi började med står för både kärlek och smärta. Tankar på detta kan röra upp känslor som söker tröst. Men korset kan när det fylls i också härbärgera svåra minnen och placera dem på ett strukturerat sätt utanför oss själva. Man ska börja nerifrån för att förnimma att något byggs upp. Det är berättelsen om vårt liv som tas emot av Jesus.

Min bordsgranne blev störd av högläsningen. Hon sade att hon hade svårt att samla tankarna, och nästa gång ska det bli musik i stället. Jag tyckte allt kändes lugnt och fint. Jag uppfylldes mest av kärlek och glädje, speciellt som mitt barnbarn fyllde ett år i onsdags. Men så mindes jag oron för ett år sedan efter hans dramatiska inträde i livet. Så underbart att oro och rädsla kan förvandlas till en sådan lycka som vi får uppleva i dag.

Iotakorsets har flera knutpunkter. En kraftig sådan finns långt ner. Vad kan den innehålla? undrar jag tyst för mig själv. Men så fantastiskt att den övre delen av korset, dess blommande träd, är så stort och rikt. Nästa gång ska vi måla med grönt, växandets färg.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar