Iotakorset meditation två

Ur  "Måla och meditera med iotakors"

I går tog vi fram våra påbörjade iotakors. Vi hade färglagt med rött, kärlekens men också smärtans färg. Nu var det dags för det gröna, det som skulle lindra, det som skulle lägga sig som balsam över våra smärtpunkter.

Vår samtalsledare Gunnar höll symboliskt upp en liten flaska dyr olivolja. Han läste högt om den barmhärtige samariern som smorde den överfallne mannen som låg vid vägkanten. Han som tillhörde det föraktade folket samarier kom till hjälp. En präst och en levit, som var medlem av den hebreiska stammen Levi, gick förbi.

Som bakgrundsmusik fick vi sång på arabiska, bland annat Wa Habibi, en hymn som framställer pietàn, då den älskade tas ner från korset. En känd libanesisk artist, Fairouz, bär fram de vackra orden. En annan libanesisk kvinna sjunger hymnen i Högalidskyrkan på Skärtorsdagens kväll.

Grönt är också växandets färg. Vi blev ombedda att meditera kring om det var något svårt som hade hänt oss och som vi ville vara utan men som ändå hade fört något gott med sig. Gunnar själv har MS och saknar att kunna åka skidor som förr och vandra i bergen. Men genom att han tvingats att stanna upp har han fått lugnare möten med människor och inte bara dragit vidare hela tiden.

Jag kommer ihåg ett professionellt och socialt nederlag på skärtorsdagen för många år sedan. Det var en förfärlig skam och nesa. Med sorg i hjärtat och tårar i ögonen upprätthöll jag i alla fall traditionen att köpa påskägg till mina barn. Jag minns vilken butik jag gick till vid Zinkensdamm. Den traumatiska händelsen fick mig att fly och gå andra vägar. Man kan inte jämföra en livsväg med en annan som inte blev av, men det är klart att något gott har det kommit ut av det nya.