30 september 2014

Förutsägbart smårolig (Medicinen)

Medicinen av Colin Nutley hade premiär den 29 augusti
Jag hade fått en gratisbiljett. Det var därför jag gick och såg "Medicinen" av Colin Nutley med Helena Bergström - förstås - i huvudrollen.

Storyn ser ut så här: Johanna är skild och ensamstående med två halvstora barn. Hennes man har hittat en yngre kvinna. Johanna jobbar på modemagasinet Dolce Vita, där hon blir hunsad av sin chef och är avundsjuk på en ung vacker kollega. Den enda mannen på redaktionen håller sig i bakgrunden. Kvinnorna tror att han är bög för att han inte har stött på dem.

Johanna lovar sina barn att de ska få åka till Menorca. De ska få följa med på en reportageresa. Reseföretaget bjuder. Men så blir hon snuvad på alltihop. En annan får åka.

Då måste Johanna för att inte svika skaffa fram pengar. Hon anmäler sig att bli försöksperson för en medicin mot herpes. Äntligen ska hon bli av med sitt munsår, och hennes barn kommer att bli glada över resan. Halva gruppen får den nya medicinen, andra delen sockerpiller. Samtalet hos doktorn går ut på att herpes kan ha med stress att göra.

Redan efter första tabletten blir Johanna som en ny människa. Hon blir attraherad av både män och kvinnor, skapar kontakter och vågar uttrycka även inför chefen vad hon vill.

Mer än så ska jag väl inte berätta. Det är ganska förutsägbart men lite småputtrigt. Regissören står på den medelålders kvinnans sida, och det är ju sympatiskt.

24 september 2014

Max Raabe på Cirkus med tacksam publik

Max Raabe från Berlin är ett fenomen med sin Palast Orchester. De framför 1920- och 30-talsjazz. Raabe i frack är sångsolist. I orkestern finns också många skickliga solister, bland annat den enda kvinnliga medlemmen, violinisten Cecilia Crisafulli.

Publiken på Cirkus i måndags var mycket tacksam, ja jublande. Medelåldern var ganska hög, typ min ålder där några kunde snappa upp Raabes skämtsamma tyska vändningar om innehållet i låtarna. I går gav han ytterligare en föreställning på Cirkus. I dag är han i Oslo, ser jag. Efter orter som Bremen och Hamburg är det dags för Berlin i slutet av februari 2015. Kommande evenemang finns att läsa om här. Det gäller att vara ute i mycket god tid för biljetter till hans konserter.

Raabe sjöng både på tyska och engelska. Cole Porter, Kurt Weill och Hammerstein fanns med på repertoaren. Humorn slår ibland igenom i själva utförandet också. I ett nummer försöker orkestermedlemmarna överrösta varandra med små klockor.

En gammal Raabe-goding som publiken känner igen är "Mein kleiner grüner Kaktus": Mein kleiner grüner Kaktus steht draussen am Balkon Holeri, holeri, holero. (Obs. en annan violinist i Youtube-klippet.) Max Raabe kommenterar: "Den här historien om en kaktus som föll ner i huvudet på grannen under tycker vi tyskar är rolig." Raabe har en oefterhärmelig diktion, där han betonar stavelserna och överdriver tungrots-r:n. 

Åskådarna ropade efter extranummer och fick två. Raabe i sin eleganta skepnad berättade att får några år sedan kom han och hans orkester i kontakt med popmusiken. Så brände de av Abbas "Super Trouper" och Tom Jones "Sex Bomb". Obeskrivligt! En fantastisk avslutning.