Ödramatik (Inte ens det förflutna)

Liksom Mari Jungstedt har Anna Jansson mutat in Gotland som deckarförfattare. Jag har med behållning läst hennes Främmande fågel. Härom kvällen såg jag filmen Inte ens det förflutna som nyligen haft premiär. Den bygger på en av Anna Janssons böcker.

Polisen Maria Wern i Visby har en kort tid varit förföljd av en okänd person. Hon tror att det är någon som är missnöjd med hur hon skött ett av sina fall. Att hon för att komma bort ett tag accepterar en inbjudan till återträff med gamla skolkamrater tycker hennes kolleger är en god idé. På Stora Karlsö ska gänget som bara består av kvinnor tillbringa ett par dagar. Rollerna är besatta av namnkunniga och skickliga skådespelare. Vid sidan av Eva Röse i huvudrollen ser vi Frida Hallgren, Helena af Sandeberg, Rebecka Hemse med flera. En intressant gruppdynamik uppstår kanske inte helt oväntat utifrån vars och ens förutsättningar.

Stora Karlsö är ett gott val med sitt ensliga läge sex kilometer utanför Gotlands kust. Ön är obebodd, klipporna stupar rakt ner i havet. Vädret är också en dramatisk medspelare med regn, åska, blåst och - när man tror det ska klarna upp - dimma.

Det är en och en halv timmas spännande bioupplevelse. Filmen använder sig väl av genrens möjligheter. När vi går ut på gatan pratar vi om hur vi kunde missa det avgörande. Men det var meningen förstås. Det gjorde även de inblandade. Och jag tror till och med att det fanns ett lite djupare tema som det anslöt till.