28 april 2016

Jag var en motvillig Marta

Johannes Vermeer, "Kristus i Martas och Marias hus" (1655)
Foto: Josefin Lilja
I bibelgruppen i går gav jag mer av mig själv än jag brukar. Jag tycker det skulle vara berikande om vi alla kunde göra det oftare.

Vår samtalsledare Gunnar berättade att han umgicks med en intellektuell, bibelkunnig man. Denne uppskattade mycket att höra Gunnar prata men undrade: Vad håller du egentligen på med? Den kristna tron kunde han inte gå in i. Vidare fick vi höra om människor på Maria pol som Gunnar träffade en gång i månaden. Det var de som hade räddats just innan de höll på att falla, sade han. Flera vittnade om änglar och andra andliga uppenbarelser medan den andra halvan inte förstod något. Fast respekt hade de för varandra.

Jag tänkte då på hur man blev troende om man inte hade fått någon uppenbarelse. Jag menade att det är ett val man gör. Man börjar tolka händelser i ett kristet perspektiv, och så läggs det ena till det andra.

Sedan blev jag eld och lågor när vi  kom fram till Lukas 10:38-42. De verserna handlar om Jesus besök hos systrarna Marta och Maria. Deras hem i Betania, där de bodde med sin bror Lasarus, var en plats Jesus gärna återvände till. Det är ett bibelställe som jag har sysselsatt mig mycket med. Jag har till och med påbörjat forskning kring det. Det är för att jag har varit personligt berörd av det. Jag berättade för bibelgruppen om att jag varit en motvillig Marta i förhållande till min egen syster. Du är storasyster förstås? frågade Gunnar. Ja, det är jag. Men jag är så glad att jag i dag är helt fri från de negativa känslorna i samband med Marta-rollen. Det beror till viss del på en förändrad situation. Våra föräldrar är borta. I förhållande till dem fick jag eller intog jag Martas plats. I den mån jag har kvar Marta i mig är det något jag bejakar till fullo. Maria har också mer och mer flyttat in i mitt inre. En medlem i gruppen som kände sig mer som Maria tillade att Mariorna får skämmas när de drar sig undan de praktiska sysslorna.

I samband med min forskning skickade jag ett brev till Sara Lidman. Hon hade skrivit en pjäs med namnet Marta. Då berättade hon om att för prästerna i hennes hembygd i Västerbotten var Maria det fina föredömet, men bland folket var Marta favoriten. Maria var den "själsfina" försörjda som inte betalade "livets pris". Jag har också samtalat i telefon med Vibeke Olsson om Marta. Hon sade att hon själv var en Marta. Hon tyckte om att baka och ordna till kyrkliga möten. När jag erbjöd mig att ta hand om fikat i bibelgruppen nästa gång skrattade Gunnar.

Om ni vill läsa mer om Marta och Maria kan ni göra det här på min blogg. Jag har skrivit om min egen Marta-karaktär i den självbiografiska e-boken Det enda nödvändiga. I Dagen hittar jag en intressant artikel som jag hämtat bilden från.

14 april 2016

"Låt de döda begrava sina döda"

I Jesu fotspår
Bibelgruppen fortsätter med Lukasevangeliet, kapitel 9. Vi stötte på flera starka verser i går, där Jesus både visar fördragsamhet och ställer krav. Här vill jag ta upp några avsnitt.

Hos Lukas finner vi Petrus bekännelse. Jesus frågar lärjungarna vem folket säger att han är. Då svarar de Johannes döparen , Elia eller någon av de gamla profeterna som har återuppstått. Och vem säger ni att jag är? frågar Jesus. Då svarar Petrus "Guds Messias". Jesus förbjuder lärjungarna att tala om det för någon. Och så kommer han direkt till det svåra: "Människosonen måste lida mycket och bli förkastad av de äldste och översteprästerna och de skriftlärda och bli dödad och bli uppväckt på tredje dagen."

En kvinna i bibelgruppen tror att Jesus förbjuder lärjungarna att berätta om vem han är för att han ska hinna med sina predikningar på jorden. Det får inte bli för stor uppståndelse kring Jesus. Då riskerar han att bli förföljd och dödad för tidigt.

Sedan kommer "Lärjungeskapets krav". Den som vill gå i Jesu fotspår måste förneka sig själv, varje dag ta sitt kors och följa honom. "Ty den som vill rädda sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall rädda det. Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men får betala med att mista sig själv?"

Den sista meningen skulle kunna vara riktad till de nutidens människor som är stressade av karriärkrav, hämtningar på dagis och husrenoveringar. De riskerar att tappa bort sig själva. Dock går Jesus inledande bud utöver detta. Han kanske i första hand riktade sig till lärjungarna, men detta kom även att gälla de första kristna som blev dödade när de vägrade offra till de romerska gudarna. Det är också i hög grad aktuellt för de kristna som i dag förföljs i Mellanöstern. Att välja korset.

I kapitel 9 vers 49 berättar lärjungen Johannes att han och de andra sett en man som drev ut demoner i Jesu namn. De försökte hindra honom, eftersom han inte var en av dem. Då svarar Jesus: "Hindra honom inte. Den som inte är emot er, han är för er."

Här ger Jesus uttryck för en generositet gentemot sympatisörerna. Man behöver inte tillhöra den innersta kretsen. Jämför med George W Bushs ord efter elfteseptemberattentatet: "Antingen är ni med oss eller mot oss".

I vers 57-62 formulerar Jesus nya krav på dem som vill följa honom. Till en man som först vill begrava sin far säger han: "Låt de döda begrava sina döda, men gå själv och förkunna Guds rike."

Detta är verkligen radikalt. Överallt i alla tider har människor begravt sina döda. Judarna hade också och har speciella regler kring det. Bland annat ska de döda vara i jorden inom 36 timmar. Jesus måste ha förstått hur utmanande hans ord var. Utmanande var också budskapet om Guds rike. Här ställs verkligen döden mot livet. Jesus är vägen, sanningen och livet.


4 april 2016

Efter påsk i bibelgruppen

I onsdags pratade vi om vad som hänt under påsken i kyrkorna. Själv brukar jag alltid gå på skärtorsdagsmässan och påskdagens mässa, men i år var jag upptagen med annat. På torsdagen besökte vi gammelfarmor med lilla D, och på påskdagen var vi med honom på barnteater för första gången. Han var helt koncentrerad och betagen under fyrtio minuter, så det var lyckat. På dockteatern Tittut på Lundagatan vet man hur man ska göra för att nå även de minsta.

Annars älskar jag att få stämma in i påskdagens psalm "Vad ljus över griften". Så jag spelade in tv-gudstjänsten från Motala kyrka och tittade och sjöng med på eftermiddagen. Jag tycker om psalmen för dess mäktiga och konkreta budskap om ljuset som vinner över mörkret. Jag uppskattar den också för de kraftfulla ålderdomliga orden som samspelar väl med den ännu äldre medeltida musiken.

Vi läser i Lukas om Jesus som stillar stormen över Genesarets sjö, om den besatte vars demoner flyger in i en svinahjord och om kvinnan som haft blödningar i tolv år. Hennes tro är så stark att hon bara rör vid Jesus mantel. Han känner att det utgår kraft från honom och frågar vem som rört vid honom. Hon kommer då fram och berättar att hon blivit botad. Då säger Jesus: "Min dotter, din tro har hjälpt dig. Gå i frid."

Vi kom fram till bespisningsundret i 9 kapitlet. Fem tusen människor har samlats, och lärjungarna är oroliga för att det inte ska finnas mat och dryck åt alla ute i ödemarken. Då förvandlar Jesus fem bröd och två fiskar så att det räcker till alla. Bespisningsundret finns med i alla de fyra evangelierna. Det är en viktig berättelse om Gud. Han sörjer för oss alla.

17 mars 2016

Normbrytaren Jesus (Bibelgruppen)

Kvinnan som smörjer Jesu fötter i fariseen Simons hus
Vi läser Lukas i bibelgruppen. I kapitel 7 finns det flera starka scener. Jag vill här ta upp två av dem.

Jesus gick in i Kafarnaum. En romersk officer skickade då bud till Jesus för att han skulle rädda en tjänare som var nära döden. Det var inte vilket bud som helst utan några av judarnas äldste. De vädjade till Jesus och sade att officeren hade låtit bygga synagogan åt dem. Arkeologer har för övrigt funnit rester av denna. När Jesus närmade sig officerens hus skickade denne vänner som meddelade att officeren inte ansåg sig värd att ta emot Jesus. Men om han bara sade ett ord skulle tjänaren bli frisk. Jesus sade då till dem som följde honom: "Jag säger er, inte ens bland israeliter har jag funnit en så stark tro." När de utskickade kom tillbaka var tjänaren frisk.

Jag blir glad över att Jesus inte bara vänder sig till israeliter. Intressant med denna text är att en officer ur ockupationsmakten har närmat sig judarnas tro och till och med helt förlitar sig på Jesus. Det var just det som inte fick hända. Ockupanterna fick inte bli vän med fienden. Därför byttes soldaterna ofta ut. Men denne officer hade kanske ett längre förordnande. Han hade blivit vän med judarnas äldste och låtit bygga en synagoga. Naturligtvis bröt också Jesus mot starka konventioner när han inlät sig med fienden.

Kvinnan som smorde Jesu fötter möter vi lite längre fram i kapitlet. Jesus hade blivit inbjuden till en farisee för en måltid. En kvinna som var känd i staden för sitt syndiga leverne hade uppenbarligen tagit sig igenom murar och grindar för att komma in i huset. När Jesus låg till bords ställde hon sig bakom honom och började gråta. Hennes tårar vätte hans fötter. Och hon torkade dem med sitt hår - så laddat. Jesus märkte fariseens upprördhet och började då tillrättavisa honom för hans undlåtenhet att sätta fram vatten till Jesu fötter som var brukligt när man fick gäster. Han hade inte heller fått någon välkomstskyss eller fått sitt huvud smort i olja. Kvinnan hade kysst Jesu fötter och smort dem med balsam. Hon hade visat stor kärlek. Därför säger Jesus till henne att hennes synder är förlåtna. "Din tro har hjälpt dig. Gå i frid." De andra vid bordet undrade vem denne kunde vara som hade makt att förlåta synder. Åter igen är Jesus normbrytare när han lägger större vikt vid en enskild syndare än en så kallad rättfärdig.

Var nu denna kvinna Maria Magdalena, den goda skökan som har levt vidare som litterärt motiv i världslitteraturen? Tänk bara på Sonja i "Brott och straff"! I Lukas kapitel 8 kan vi läsa om kvinnorna som följde Jesus: "några kvinnor som hade blivit botade från onda andar och från sjukdomar: Maria, hon från Magdala, som sju demoner hade farit ut ur, Johanna, hustru till Herodes förvaltare Kusas, Susanna och många andra, som alla hjälpte dem [Jesus och lärjungarna] med sina tillgångar." Det är denna Maria från Magdala som forskningen kopplar till Maria Magdalena-traditionen, hon som är med Jesu moder vid korset och som möter den uppståndne. I detta avsnitt får vi också en bild av Jesus sällskap. Han och lärjungarna tiggde inte. De hade kvinnor från högre samhällslager som sörjde för dem ekonomiskt.

15 mars 2016

"Vi är inte skapade för en platt värld" (Samtal med K G Hammar)

Katharinastiftelsen har intressanta samtalskvällar. Man brukar hålla till i Gamla stan på Själagårdsgatan 13, men i går var adressen Immanuelskyrkan på Kungstensgatan. Det är en stor kyrka som jag inte varit inne i förut,  och den föreföll vara en samlingsplats för behövande. Romer satt och åt matsäck i foajen, en tilltufsad svensk dam fick hjälp med ett telefonsamtal, och längre in i lokalen satt barnfamiljer och väntade. Församlingen har gudstjänster även på engelska och - koreanska!

Jag hade kommit dit för att lyssna på ett samtal mellan journalisten Gunilla Kindstrand och förre ärkebiskopen K G Hammar. Utgångspunkten var hans nyligen utkomna "Släpp fången loss! Gud bland metaforer och apofatiska provisorier" som jag recenserat i Litteraturmagazinet. De knepiga orden i undertiteln syftar på svårigheten att fånga in Gud i språket. Med vår nya världsbild, där vi införlivar utvecklingsläran, måste också vårt gudsbegrepp växa.

Kindstrand gav förre ärkebiskopen en eloge för hans medverkan i tv-programmet Debatt i höstas, där Siewert Öholm gick hårt åt Hammars "vänd-andra-kinden-till"-tänkande. När jag själv såg programmet hemma på You tube ( 8-29 min) kunde jag inte alls omfatta den pacifistiska hållningen. Inte hjälper dialog mot IS minst sagt hårdföra typer! Ett tidigare publicerat inlägg på SVT Opinion av K G Hammar hade föranlett debatten.

K G Hammar har skrivit förordet till den amerikanska teologen Marcus J. Borgs bok "Kristendomens hjärta" som jag skrivit om här. Mitt sällskap ville att vi skulle fråga Hammar vad han tyckte var kristendomens hjärta, så jag skickade fram en lapp. Svaret blev: Jesus. Kristus är central för vår gudsförståelse. Han gör Gud synlig. Återigen tänkte jag att Jesus är en så bra pedagogisk modell att vi egentligen inte skulle behöva grubbla så mycket över gudsbegreppet.

En annan fråga Hammar fick var varför unga i dag mår så dåligt. Det kunde han förstås inte svara på. Men han sa att kanske mådde de dåligt av samma orsak som vuxna. "Vi är inte skapade för en platt värld." Det tycker jag var bra sagt.

K G Hammars avslutningsord om gudsbegreppet hämtades från mystikens domäner: "Gud är namnet på det namnlösa intet som uppfyller allt."

4 mars 2016

"När kärlek inte har fått vara det viktigaste"

I går kväll talade Else-Britt Kjellqvist i Högalidskyrkans Ansgarskapell om sin bok "I namn av kärlek". Jag har skrivit om den i Litteraturmagazinet. Hennes bok som har flera undertitlar handlar bland annat om ondska som är förklädd till kärlek. En perverterad kärlek kan bli resultatet när människor inte har härbärgerat sina trauman utan i stället utsätter andra för dem. Vi har ansvar för våra handlingar. Det gäller att söka hjälp, att be och samtala annars blir hela livet en vendetta. Det man stoppar undan kommer ikapp en.

Else-Britt Kjellqvist, psykoanalytiker och författare
Det handlar om att bearbeta sin skam men också om att erkänna sin skuld och få förlåtelse. Om man skyller på andra hela tiden och ursäktar sina handlingar med yttre omständigheter förblir man offer hela livet. Och man blir inte god för att man är ett offer. Så sant.

Att härbärgera sina trauman är för Kjellqvist det samma som att bära sitt kors. Det innebär lidande, men Kristus är tillsammans med oss i det. Annars skulle inte människorna mäkta med sina lidanden.

Else-Britt Kjellqvist som varit verksam som psykoanalytiker i tjugo år trodde under lång tid att vi bara hade kropp och själ. Men sedan hon fått erfara Gud förstår hon att Anden också måste tas om hand. Anden kallar hon för "Gudsvinden". Den drar oss med sig i den skapande livsströmmen.

Hon tror inte på arvssynden men håller med om att man kan ärva trauman. En kvinna ur publiken menar att det är det som händer i en släkt "när kärlek inte har fått vara det viktigaste". Mycket starkt och fint sagt, tycker jag. En sådan kedja som gått från generation till generation är viktig att bryta.

3 mars 2016

Ska vi älska våra fiender? (Bibelgruppen)

I går träffades bibelgruppen. Vi var bara sex stycken, men min sockerkaka gick åt. Det var ett gott tecken.

Vi fortsätter med Lukas. Evangelierna är så upplagda att först kommer en introduktion om vem Jesus är, om hans släkt och bakgrund. Sedan följer avsnitt där Jesus "legitimerar sig". Han visar genom tecken och under att han inte är en vanlig människa. Därefter har han "legitimation" att undervisa. Sist följer texter om hans död och uppståndelse.

I femte kapitlet läser vi om hur Jesus anvisar fiskarna var de ska lägga ut näten för att få fångst. Den blir så riklig att de förstummas och väljer att följa honom. Att följa någon var inte ovanligt vid den tiden. Man följde någon som man kunde lära sig något av. Det kunde handla om att lära sig ett yrke, att bli gesäll.

Därefter botar Jesus en spetälsk och en lam man. Folket runtomkring häpnar, prisar Gud och fylls av fruktan. Jag funderar över ordet fruktan. Betyder det rädd för Gud? Det gör det väl i någon mening. Man bävar inför hans makt, även att göra gott.

"Sedan gick Jesus därifrån och fick då se en tullindrivare vid namn Levi sitta utanför tullhuset. Han sade till honom: `Följ mig!' Levi lämnade allt och steg upp och följde honom." Detta är stort ur flera bemärkelser. Tullindrivarna var mycket illa sedda och utstötta, eftersom de jobbade åt romarna, ockupationsmakten. Levi var en Quisling. Genom att Jesus kallade och han svarade ja kom Levi loss och in i en gemenskap.

I sjätte kapitlet går Jesus och lärjungarna genom ett sädesfält på sabbaten. Lärjungarna tar av axen och äter, vilket föranleder stark kritik från fariseerna. Jesus svarar med auktoritet: "Människosonen är herre över sabbaten." Hur ska vi förstå det? Kanske att Jesus själv är en del av sabbatens innehåll, föreslår vår samtalsledare. Sabbaten brukar sägas bestå av 1/70-del av himmelriket. I himmelriket är allt återupprättat, det förslitna och hämmade. Det får man en glimt av under sabbaten.

Men Jesus är också den som sätter sig upp mot onödiga och människofientliga regler. Det finns mycket regler kring sabbaten. De brukar förklaras med att de skapar en frihet inom sin ram. De får människorna att lägga annat åt sidan och ägna sig åt gemenskap med varandra och Gud. Men reglerna får inte hindra till exempel livsnödvändiga operationer. Det är det som kan skjutas upp som man inte ska ägna sig åt under sabbaten.

Jag tycker vi går för snabbt förbi kapitel 5 och 6 i Lukas. Men kanske kan det bli fortsättning nästa gång vi möts. Verserna under rubriken "Älska era fiender" är alltför magstarka för mig. Ska vi älska IS-krigarna? Ska den misshandlade hustrun vända andra kinden till? Skulle man ha låtit Hitler härja fritt? Nej, nej och åter nej, blir mitt svar. Däremot, de följande verserna om att vi ska ge utan att räkna med att få igen, de hänger jag med på.

Hur tänker ni andra om att älska fienden? Jag får inget riktigt svar från bibelgruppen.