5 april 2018

Spegelbilder (Bibelgruppen)

Gud skapar Adam. Michelangelo, Sixtinska kapellet.
Vi var inte så många vid bibelgruppens möte i går. Det var nog för att vi gick ifrån det vanliga schemat med udda veckor. Ändringen föranleddes av att vår samtalsledare Gunnar ska åka ner till Egypten igen och de koptiska vännerna nästa vecka.

Vi läser nu Romarbrevet författat av Paulus. Aposteln fortsätter sin utläggning om rättfärdighet genom tro. Bara att följa lagen räcker inte för att bli frälst. I femte kapitlet kan vi läsa: "Då vi nu har gjorts rättfärdiga genom hans blod skall vi av honom så mycket säkrare bli räddade från vreden. Ty om vi var Guds fiender och blev försonade med honom genom hans sons död, då skall vi, när vi nu är försonade, så mycket säkrare bli räddade genom hans sons liv." Sen var det min tur att läsa högt, under rubriken "Adam och Kristus".

Men jag kunde inte låta bli att delge gruppen min undran först. Varför krävde Gud en försoningsdöd? Varför var han vred på människan? Det var svårt. Gunnar sa att han egentligen inte kunde svara på det. Gud älskade människan, men  hon hade flera gånger varit i vägen för hans planer. Det fanns en fri vilja, och det fanns en växelverkan mellan Gud och människa. Det blev ett ganska livligt samtal i gruppen. Någon försökte sätta sig in i Guds tankar och hur han kände gentemot sin skapelse.

Jesus Pantokrator, Katarinaklostret, Sinai.
Utan att ha fått någon lättbegriplig förklaring började jag läsa. Och där kom Paulus bibliska och teologiska svar! Synden kom in i världen genom Adam. "Genom en enda människa kom synden in i världen, och genom synden döden, och så nådde döden alla människor för att de alla syndade." Och senare: "Om en enda mans överträdelse betydde att döden fick herravälde genom denne ende, så skall nu i stället de som blir rättfärdiga genom nådens överflödande rika gåva leva och få herravälde tack vare en enda, Jesus Kristus." Adam och Kristus blir på så vis varandras spegelbilder. Pedagogiskt förklarat.

I de följande kapitlen 6, 7 och 8 beskriver Paulus hur vi får nytt liv genom Kristus och blir fria från lagen och synden. Det finns nog saker att fundera över i de texterna också. Men jag förstår nu att det här var min sista träff med gruppen för i vår. De två gånger som är kvar kommer jag att vara hos barnbarn och på resa.

Någon undrar om Gunnar inte är rädd inför sin resa. Nej, han känner sig trygg i vetskap om alla de förböner han får.

15 mars 2018

Romarbrevet och frälsning genom evangeliet (Bibelgruppen)

Paulus med sina attribut svärdet och boken
I går kväll kom det tre nya medlemmar. Vi hälsade dem varmt välkomna. Gunnar, vår samtalsledare, poängterade hur viktigt det är att läsa Bibeln tillsammans med andra. Sitter man ensam med texten blir det bara en massa döda ben, sa han.

Jag fick veta att gruppen läst ut Apostlagärningarna. Det kändes lite snopet, men jag hade varit borta två gånger på grund av skidsemester och influensa. Man hade valt att fortsätta med Romarbrevet som kommer direkt efter Apostlagärnngarna i Bibeln. Där fick jag alltså vara med från början.

Paulus brev till romarna är det längsta brevet. Därför kommer det först. Han dikterade brevet för skrivaren Tertius i Gajus hus i Korinth troligen under vintern 57-58. Paulus skrev till en församling som han inte hade träffat än. Annars skrev han till församlingar som han grundat och ville stödja och upprätthålla kontakten med. Till Rom kom Paulus som fånge. Där blev han sedermera avrättad, halshuggen med svärd. Som romersk medborgare kunde han inte bli korsfäst.

I Rom fick de första kristna hålla sina sammankomster i katakomberna som luktade lik. Ingen annan ville ta sig dit. De fick röka in rummen för att kunna vara där. Fisken blev deras hemliga symbol. Men efterhand växer de nybildade "husförsamlingarna" och behöver ledning när det gäller uppbyggnad och gudstjänstordning.

Efter brevets inledande hälsning understryker Paulus att det endast är evangeliet och Jesus Kristus som kan rädda den syndiga människan. Lagen i Gamla testamentet förmår inte ensam frälsa.

Sedan kommer ett stycke som jag tycker är grymt och svårt. Det handlar om att Gud låter de orättfärdiga som inte tagit till sig Guds goda skapelse få vältra sig i begär och orenhet. "Därmed drog de själva på sig det rätta straffet för sin villfarelse." Längre ner i texten: "De vet vad Gud har bestämt: att alla som lever så förtjänar döden." Jag och flera med mig känner obehag inför detta textstycke, att Gud lät dem sjunka djupare ner i synden. Det blev en diskussion om huruvida det ibland måste gå mycket långt med människan innan det säger stopp. Gunnar besöker fängelser och ser sådant. Där det finns kloster på anstalten är ansökningarna så många att alla inte får plats.

Jag blir ändå inte lugn förrän vi kommer till kapitel 2. Där handlar det om dem som dömer andra men syndar själva. "Bryr du dig inte om Guds oändliga godhet, fördragsamhet och tålamod? Förstår du inte att hans godhet vill föra dig till omvändelse?" Det tidigare stycket handlar om dem som vänder sig ifrån Guds godhet. Men visst finns han där att ta emot deras bekännelse, ånger och längtan!

Under rubriken "Lagen inger skydd mot domen" upprepas kärnan i Paulus teologi om evangeliets betydelse för frälsningen. "Hedningarna har inte lagen, men om de av naturen fullgör lagens krav, då är de sin egen lag fast de saknar lagen. Därmed visar de att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan". Man måste enligt Paulus inte vara jude och omskuren för att bli kristen. Där hade Petrus och Paulus en tvistefråga, men Petrus fick ge sig vid apostlamötet år 49.

26 februari 2018

Några tips inför bokrean 2018

Har du inte läst Elena Ferrantes berömda kvartett från Neapel som inleds med ”Min fantastiska väninna”, så gör det nu! Köp alla fyra böckerna på rean! Jag var själv avvaktande ett tag. Det är jag när något upphöjs till skyarna. Men sen blev jag fast. De första hundra sidorna kan upplevas som något sega, men jag råder dig att ta dig igenom dem. Belöningen blir riklig.

Vibeke Olsson är en författare som jag uppskattar mycket, både när hon skriver om de första kristna i romarriket eller om Bricken och människorna på sågverket i Svartvik. Sex volymer har det blivit om Bricken. De fem första finns nu alla i pocket. Den fjärde, ”Amerikauret” och den femte ”Glödens färger” finns också som inbundna på rean. Jag tror att det går bra att läsa den sistnämnda utan att ha läst de tidigare. I den boken sammanfattas mycket av Brickens strävsamma liv. Återblickar görs till människor hon älskat och mist.

Jenny Rogneby, kriminolog med egen erfarenhet av brottsutredningar, har jag utsett till Sveriges nya deckardrottning. Hennes polis Leona är av en sort jag inte tidigare mött. Lagens råmärken gäller inte för henne. Uppföljaren till succédebuten ”Tärningen är kastad”, som finns i pocket, är med på rean. ”Alla medel tillåtna” kan du få inbunden till en billig penning.

En barnbok vill jag ha med. Berättelserna om Mamma Mu, som är en ko, och Kråkan av Jujja Wieslander och Sven Nordqvist är underbara och älskade av de små. På rean finns bland andra ”Mera fart Mamma Mu”. Titeln är spännande, tycker jag. Kråkan tar initiativet. I de andra som jag läst för mina barnbarn är det Mamma Mu som är påhittig och optimistisk. Nu hoppas jag att detta smittats av på Kråkan som jag tidigare mött som sorgsen, konventionell och pessimistisk.

1 februari 2018

Gudstjänsten i Troas (Bibelgruppen)

Bibelgruppen får en ny medlem, Carina. Roligt. Vi inleder med bön om en givande kväll. Vår samtalsledare Gunnar poängterar hur lyckliga vi kan vara som får samlas i fred och frihet. Lika lätt är det inte för hans egyptiska vänner. De bygger en ny kyrka men har svårt med pengar och saknar trygghet i arbetet. Det har hänt att kyrkobyggen har raserats av fiender.

Vi fortsätter med Apostlagärningarna och Paulus missionsresor. Någon undrar varför inte alla kom till tro under Jesus tid på jorden. Gunnar svarar att det var en mycket kort tid - något år - som Jesus predikade. Det blir lärjungarna som får uppdraget att föra ut budskapet. Det är just det vi läser om.

I kapitel 20 skildras måltiden i Troas innan Paulus reser vidare. Peter Halldorf skriver i "Andens folk" att det är den första beskrivningen i Apostlagärningarna av hur Paulus verkar i en helt kristen miljö. Det är också ett av de tidigaste beläggen för att söndagen, uppståndelsens dag, har ersatt sabbaten som den unga kyrkans gudstjänstdag. Lukas, författaren till Apostlagärningarna, framhåller att syftet med sammankomsten var att "bryta bröd". Det antyder att nattvarden mycket tidigt utgjorde centrum i gudstjänsten.

Paulus höll vid det här tillfället en mycket lång predikan. Vid midnatt ramlade en ung man, som satt sig i fönstret och fallit i sömn, ner från tredje våningen och slog ihjäl sig. Paulus lade sig då över honom och väckte honom till liv igen. Därefter återupptog han sin predikan som varade ända till gryningen. (I dag finns någon slags gräns för en predikan, ungefär en kvart. Bra, för det finns de som inte kan sluta, säger Gunnar.) Det blir, skriver Halldorf om mötet i Troas, på samma gång en sakramental (nattvarden), karismatisk (predikan) och profetisk sammankomst. De gammaltestamentliga profeterna Elia och Elisa använde sig på liknande sätt av Guds kraft för att återuppväcka döda.

De första av Jesus efterföljare kallades Vägens folk. Gunnar menar att bordet är en minst lika viktig symbol som vägen. Måltiden i gemenskap pekar framåt mot Guds rike.

Vi kommer att tala om nutidens nattvard i våra kyrkor. Det har kommit kritik mot det gående nattvardsbordet. Men det finns de som har kvar duklagen, att man går fram och fyller halvcirkeln framför altaret, tar emot bröd och vin och välsignelsen. Efter det går man tillbaka till bänken, och det är nästa lags tur. I Ersta gör man fortfarande så. Också i Jämtland som en medlem i bibelgruppen kommer ifrån.

Sedan hamnar vi återigen i frågan om varför judarna inte tror att Jesus är Messias. Det är för att han ska komma med fredsriket. Gunnar berättar om en pojke som gick i bibelskola i Jerusalem. Han kom sent till en lektion, rusade in och ropade att Messias hade kommit. Då gick läraren ut på balkongen och tittade. Nej, svarade han, jag ser en hund som jagar en katt.


18 januari 2018

Paulus och den globala missionen (Bibelgruppen)

Min hemväg från bibelgruppen i Högalidskyrkan
Igår kväll var det dags igen - terminsstart för bibelgruppen. Jag hade åtagit mig fikat, och de närvarande fick nöja sig med min saffranslängd ur frysen. Vi var bara åtta stycken, flera hade meddelat att de inte kunde komma av diverse anledningar.

Vi fortsätter med Apostlagärningarna. Där berättar evangelisten Lukas om kyrkans första tid, om folket av Vägen som man kallade sig i begynnelsen och om Petrus, Paulus och de övriga apostlarnas arbete för att sprida det kristna glädjebudskapet.

Paulus är den mest internationella av dem. Han reser runt och prickar in viktiga städer varifrån evangeliet kan spridas vidare. Efter att ha grundat församlingen i Filippi i Makedonien är han med sina följeslagare inriktad på huvudstaden Thessalonike femton mil bort. Åtta mil sydväst om Thessalonike låg sedan Beroia inbäddat i ett bergslandskap. Det bör ha tagit Paulus två dagar att komma dit, skriver Peter Halldorf i "Andens folk".

Budskapet tas emot på olika sätt på olika platser. Förutom det fysiska motstånd som mötte apostlarna så gott som överallt var man i Beroia öppen för det nya,  men man prövade det också mot skriften. I Thessalonike hade en del genast förkastat budskapet utan reflektion. Andra hade intagit ett "svärmiskt" förhållningssätt som Halldorf kallar det.

Athen och den grekiska filosofin blir en utmaning för Paulus. Men som en god retoriker knyter han an till athenarnas egen världsbild. Paulus har gått omkring och sett alla gudabilder men också funnit altaret med inskriften "Åt en okänd gud". "Det som ni alltså dyrkar utan att känna till, det är vad jag förkunnar för er." (kap 17:23) Det finns inga tecken på att en församling grundades i Athen vid Paulus besök i staden. Men här börjar på allvar hellenismens kristnande, och här förkunnas evangeliets universella budskap som gäller "alla och överallt" (17:30).

Vår samtalsledare Gunnar Lind arbetade en tid som sjömanspräst i Aten. Hans första predikan där handlade just om Paulus tal  inför aeropagen. Aeropagen var beteckningen för en plats, Ares kulle, men var också den beslutande församling som styrde Athen och fungerade som domstol.





21 december 2017

God Jul! från bloggen med André Gide, Pastoralsymfonien

Jag vill ge er en liten litterär pärla som virtuell julklapp. Det är André Gides "Pastoralsymfonien", en tunn bok med stor sprängkraft.

För några veckor sedan var jag på julmarknad i Söderköping. Bokhandeln, som är Sveriges äldsta och också har en antikvarisk del, var öppen. Jag sökte direkt på Gide. Och hittade! Det var ett väl bibehållet svenskt exemplar från 1946 i den fina Panache-serien. Året därpå fick André Gide Nobelpriset.

Jag har läst den på franska och kan säga att språket är både klart, nyanserat, poetiskt och vackert. Jag tror inte att man behöver ha franska kunskaper på avancerad nivå för att tillgodogöra sig innehållet. Men känner man sig osäker är förstås en svensk översättning till stor glädje. Det gäller bara att hitta den. På biblioteket finns den i vanligt format och som talbok från 2001. Annars gäller antikvariat, på stan eller nätet.

Det är en präst som för dagbok. Vid ett hembesök hos en gammal dam har han funnit en blind flicka, Gertrude, sittande vid spishällen. Hon är totalt negligerad, smutsig och skygg. Han tar med henne hem till sin familj. Han känner att det är något han måste göra.

Hustrun, som han beskriver som konventionell, blir inte helt förtjust. De har redan barn hemma att ta hand om. Lössen måste tvättas bort, och det är förstås hon som kvinna som får bada flickan.

Pastorn engagerar sig mer och mer i den unga Gertrud. Hon vet inget om världen, har inte varit utanför den gamlas stuga. Man kan säga att det blir han som skapar världen för henne. Han vandrar med henne och berättar om den schweiziska alpnaturen. Han går med henne på konsert för att  höra Beethovens Pastoralsymfoni. Det gör Gertrude lycklig men ställer också till komplikationer. Hon är intelligent, kommer med svåra frågor och anar att pastorn döljer saker för henne. Är världen verkligen så vacker? Efter att Gertrude opererats och fått synen tillbaka inträder den stora tragedin.

Självbedrägeri är temat. Pastorn berättar i jag-person för sin dagbok. Vi får hans version, och läsaren ser efterhand att den bild han ger av sitt förhållande till Gertrude skaver mot verkligheten.

För många år sedan hade jag litteraturcirklar på ett äldreboende. Jag läste högt ur "Pastoralsymfonien". Deltagarna blev så förtjusta att de ville köpa boken. Jag lyckades hitta några volymer på antikvariat.

När min son och dotter var halvstora läste jag ur boken för dem på vår semester. Även bland så unga hittade den hem. Så gå och låna eller jaga på antikvariat! Tipset om denna helt fascinerande lilla roman får bli min julklapp till er läsare. God Jul och Gott Nytt År!


7 december 2017

"En helig skrift ska lyfta oss mot ljuset från mörkret."

I går kväll var bibelgruppens sista sammankomst före jul. Det har blivit ganska mycket avbrott i höst. Jag har varit hos barnbarn i Luxemburg, och vår samtalsledare Gunnar har varit i Egypten. Han odlar sina kontakter där med den koptiska kyrkan. Dock var han inte i Sinai denna gång. Det var i norra Sinai, som enligt Gunnar är laglöst land, som IS förödande attack mot en moské ägde rum. Det var en sufistisk moské. En kvinna i gruppen som varit med i Egypten påpekade att det finns en vers i Koranen som säger att man har rätt att döda otrogna. Vad skulle hända om vi läste Bibeln så? sade då Gunnar. "En helig skrift ska lyfta oss mot ljuset från mörkret."

I Apostlagärningarna har vi kommit fram till det viktiga beslut som fattas i Jerusalem och som skildras i kapitel 15. Evangeliet och Nåden vinner över Lagen, Toran. Judarnas 613 bud ska inte gälla för de kristna, och omskärelse är inte ett villkor för att bli kristen och frälst. Alltså kan även hedningar omvända sig till den kristna tron. Men några regler skulle man hålla sig till för att underlätta måltidsgemenskap mellan kristna judar och hedningar som blivit kristna. Det gällde kött som använts i kultiska sammanhang, kött med blod i samt kött från kvävda djur. Detta hade dock ingen avgörande betydelse för frälsningen. Paulus placerade förbuden under kärleken. "Om du sårar din broder med vad du äter, då lever du inte längre efter kärlekens bud" skriver Paulus i Romarbrevet (kap 14:15).

Bibelgruppens kommentarer kretsade kring det förbjudna blodet. Där ligger vår blodpudding illa till och tyskarnas blodkorv. Och kan regeln om blodet ligga bakom Jehovas Vittnens förbud mot blodtransfusion? Men de är väl inte kristna? Eller? Gunnar menade också att det finns en offerkult inom kristendom som är problematisk i sammanhanget. Vi dricker Kristi blod.

Apostlarna sköter om sin hjord. De återvänder till platser där folk kommit till tro. De sprider också sin mission i vidare geografiska kretsar. Intressant är att det är en grupp kvinnor som tillsammans med Paulus och hans följeslagare grundar den första församlingen i Europa. En framgångsrik affärskvinna, Lydia i Filippi i Grekland, blir en lärjunge. I Filipperbrevet (kap 4:2-3) nämner Paulus två andra kvinnor där, Euodia och Syntyche. "[D]e har kämpat för evangeliet tillsammans med mig". En annan sak är att han i Första korintierbrevet (kap 14:34) skriver att kvinnorna ska tiga vid sammankomsterna. De orden är nog de enda som många känner till om Paulus. Och de är inte bra. Vi får trösta oss med att den tiden är förbi och att Jesus aldrig sade något sådant.