1 februari 2018

Gudstjänsten i Troas (Bibelgruppen)

Bibelgruppen får en ny medlem, Carina. Roligt. Vi inleder med bön om en givande kväll. Vår samtalsledare Gunnar poängterar hur lyckliga vi kan vara som får samlas i fred och frihet. Lika lätt är det inte för hans egyptiska vänner. De bygger en ny kyrka men har svårt med pengar och saknar trygghet i arbetet. Det har hänt att kyrkobyggen har raserats av fiender.

Vi fortsätter med Apostlagärningarna och Paulus missionsresor. Någon undrar varför inte alla kom till tro under Jesus tid på jorden. Gunnar svarar att det var en mycket kort tid - något år - som Jesus predikade. Det blir lärjungarna som får uppdraget att föra ut budskapet. Det är just det vi läser om.

I kapitel 20 skildras måltiden i Troas innan Paulus reser vidare. Peter Halldorf skriver i "Andens folk" att det är den första beskrivningen i Apostlagärningarna av hur Paulus verkar i en helt kristen miljö. Det är också ett av de tidigaste beläggen för att söndagen, uppståndelsens dag, har ersatt sabbaten som den unga kyrkans gudstjänstdag. Lukas, författaren till Apostlagärningarna, framhåller att syftet med sammankomsten var att "bryta bröd". Det antyder att nattvarden mycket tidigt utgjorde centrum i gudstjänsten.

Paulus höll vid det här tillfället en mycket lång predikan. Vid midnatt ramlade en ung man, som satt sig i fönstret och fallit i sömn, ner från tredje våningen och slog ihjäl sig. Paulus lade sig då över honom och väckte honom till liv igen. Därefter återupptog han sin predikan som varade ända till gryningen. (I dag finns någon slags gräns för en predikan, ungefär en kvart. Bra, för det finns de som inte kan sluta, säger Gunnar.) Det blir, skriver Halldorf om mötet i Troas, på samma gång en sakramental (nattvarden), karismatisk (predikan) och profetisk sammankomst. De gammaltestamentliga profeterna Elia och Elisa använde sig på liknande sätt av Guds kraft för att återuppväcka döda.

De första av Jesus efterföljare kallades Vägens folk. Gunnar menar att bordet är en minst lika viktig symbol som vägen. Måltiden i gemenskap pekar framåt mot Guds rike.

Vi kommer att tala om nutidens nattvard i våra kyrkor. Det har kommit kritik mot det gående nattvardsbordet. Men det finns de som har kvar duklagen, att man går fram och fyller halvcirkeln framför altaret, tar emot bröd och vin och välsignelsen. Efter det går man tillbaka till bänken, och det är nästa lags tur. I Ersta gör man fortfarande så. Också i Jämtland som en medlem i bibelgruppen kommer ifrån.

Sedan hamnar vi återigen i frågan om varför judarna inte tror att Jesus är Messias. Det är för att han ska komma med fredsriket. Gunnar berättar om en pojke som gick i bibelskola i Jerusalem. Han kom sent till en lektion, rusade in och ropade att Messias hade kommit. Då gick läraren ut på balkongen och tittade. Nej, svarade han, jag ser en hund som jagar en katt.


18 januari 2018

Paulus och den globala missionen (Bibelgruppen)

Min hemväg från bibelgruppen i Högalidskyrkan
Igår kväll var det dags igen - terminsstart för bibelgruppen. Jag hade åtagit mig fikat, och de närvarande fick nöja sig med min saffranslängd ur frysen. Vi var bara åtta stycken, flera hade meddelat att de inte kunde komma av diverse anledningar.

Vi fortsätter med Apostlagärningarna. Där berättar evangelisten Lukas om kyrkans första tid, om folket av Vägen som man kallade sig i begynnelsen och om Petrus, Paulus och de övriga apostlarnas arbete för att sprida det kristna glädjebudskapet.

Paulus är den mest internationella av dem. Han reser runt och prickar in viktiga städer varifrån evangeliet kan spridas vidare. Efter att ha grundat församlingen i Filippi i Makedonien är han med sina följeslagare inriktad på huvudstaden Thessalonike femton mil bort. Åtta mil sydväst om Thessalonike låg sedan Beroia inbäddat i ett bergslandskap. Det bör ha tagit Paulus två dagar att komma dit, skriver Peter Halldorf i "Andens folk".

Budskapet tas emot på olika sätt på olika platser. Förutom det fysiska motstånd som mötte apostlarna så gott som överallt var man i Beroia öppen för det nya,  men man prövade det också mot skriften. I Thessalonike hade en del genast förkastat budskapet utan reflektion. Andra hade intagit ett "svärmiskt" förhållningssätt som Halldorf kallar det.

Athen och den grekiska filosofin blir en utmaning för Paulus. Men som en god retoriker knyter han an till athenarnas egen världsbild. Paulus har gått omkring och sett alla gudabilder men också funnit altaret med inskriften "Åt en okänd gud". "Det som ni alltså dyrkar utan att känna till, det är vad jag förkunnar för er." (kap 17:23) Det finns inga tecken på att en församling grundades i Athen vid Paulus besök i staden. Men här börjar på allvar hellenismens kristnande, och här förkunnas evangeliets universella budskap som gäller "alla och överallt" (17:30).

Vår samtalsledare Gunnar Lind arbetade en tid som sjömanspräst i Aten. Hans första predikan där handlade just om Paulus tal  inför aeropagen. Aeropagen var beteckningen för en plats, Ares kulle, men var också den beslutande församling som styrde Athen och fungerade som domstol.





21 december 2017

God Jul! från bloggen med André Gide, Pastoralsymfonien

Jag vill ge er en liten litterär pärla som virtuell julklapp. Det är André Gides "Pastoralsymfonien", en tunn bok med stor sprängkraft.

För några veckor sedan var jag på julmarknad i Söderköping. Bokhandeln, som är Sveriges äldsta och också har en antikvarisk del, var öppen. Jag sökte direkt på Gide. Och hittade! Det var ett väl bibehållet svenskt exemplar från 1946 i den fina Panache-serien. Året därpå fick André Gide Nobelpriset.

Jag har läst den på franska och kan säga att språket är både klart, nyanserat, poetiskt och vackert. Jag tror inte att man behöver ha franska kunskaper på avancerad nivå för att tillgodogöra sig innehållet. Men känner man sig osäker är förstås en svensk översättning till stor glädje. Det gäller bara att hitta den. På biblioteket finns den i vanligt format och som talbok från 2001. Annars gäller antikvariat, på stan eller nätet.

Det är en präst som för dagbok. Vid ett hembesök hos en gammal dam har han funnit en blind flicka, Gertrude, sittande vid spishällen. Hon är totalt negligerad, smutsig och skygg. Han tar med henne hem till sin familj. Han känner att det är något han måste göra.

Hustrun, som han beskriver som konventionell, blir inte helt förtjust. De har redan barn hemma att ta hand om. Lössen måste tvättas bort, och det är förstås hon som kvinna som får bada flickan.

Pastorn engagerar sig mer och mer i den unga Gertrud. Hon vet inget om världen, har inte varit utanför den gamlas stuga. Man kan säga att det blir han som skapar världen för henne. Han vandrar med henne och berättar om den schweiziska alpnaturen. Han går med henne på konsert för att  höra Beethovens Pastoralsymfoni. Det gör Gertrude lycklig men ställer också till komplikationer. Hon är intelligent, kommer med svåra frågor och anar att pastorn döljer saker för henne. Är världen verkligen så vacker? Efter att Gertrude opererats och fått synen tillbaka inträder den stora tragedin.

Självbedrägeri är temat. Pastorn berättar i jag-person för sin dagbok. Vi får hans version, och läsaren ser efterhand att den bild han ger av sitt förhållande till Gertrude skaver mot verkligheten.

För många år sedan hade jag litteraturcirklar på ett äldreboende. Jag läste högt ur "Pastoralsymfonien". Deltagarna blev så förtjusta att de ville köpa boken. Jag lyckades hitta några volymer på antikvariat.

När min son och dotter var halvstora läste jag ur boken för dem på vår semester. Även bland så unga hittade den hem. Så gå och låna eller jaga på antikvariat! Tipset om denna helt fascinerande lilla roman får bli min julklapp till er läsare. God Jul och Gott Nytt År!


7 december 2017

"En helig skrift ska lyfta oss mot ljuset från mörkret."

I går kväll var bibelgruppens sista sammankomst före jul. Det har blivit ganska mycket avbrott i höst. Jag har varit hos barnbarn i Luxemburg, och vår samtalsledare Gunnar har varit i Egypten. Han odlar sina kontakter där med den koptiska kyrkan. Dock var han inte i Sinai denna gång. Det var i norra Sinai, som enligt Gunnar är laglöst land, som IS förödande attack mot en moské ägde rum. Det var en sufistisk moské. En kvinna i gruppen som varit med i Egypten påpekade att det finns en vers i Koranen som säger att man har rätt att döda otrogna. Vad skulle hända om vi läste Bibeln så? sade då Gunnar. "En helig skrift ska lyfta oss mot ljuset från mörkret."

I Apostlagärningarna har vi kommit fram till det viktiga beslut som fattas i Jerusalem och som skildras i kapitel 15. Evangeliet och Nåden vinner över Lagen, Toran. Judarnas 613 bud ska inte gälla för de kristna, och omskärelse är inte ett villkor för att bli kristen och frälst. Alltså kan även hedningar omvända sig till den kristna tron. Men några regler skulle man hålla sig till för att underlätta måltidsgemenskap mellan kristna judar och hedningar som blivit kristna. Det gällde kött som använts i kultiska sammanhang, kött med blod i samt kött från kvävda djur. Detta hade dock ingen avgörande betydelse för frälsningen. Paulus placerade förbuden under kärleken. "Om du sårar din broder med vad du äter, då lever du inte längre efter kärlekens bud" skriver Paulus i Romarbrevet (kap 14:15).

Bibelgruppens kommentarer kretsade kring det förbjudna blodet. Där ligger vår blodpudding illa till och tyskarnas blodkorv. Och kan regeln om blodet ligga bakom Jehovas Vittnens förbud mot blodtransfusion? Men de är väl inte kristna? Eller? Gunnar menade också att det finns en offerkult inom kristendom som är problematisk i sammanhanget. Vi dricker Kristi blod.

Apostlarna sköter om sin hjord. De återvänder till platser där folk kommit till tro. De sprider också sin mission i vidare geografiska kretsar. Intressant är att det är en grupp kvinnor som tillsammans med Paulus och hans följeslagare grundar den första församlingen i Europa. En framgångsrik affärskvinna, Lydia i Filippi i Grekland, blir en lärjunge. I Filipperbrevet (kap 4:2-3) nämner Paulus två andra kvinnor där, Euodia och Syntyche. "[D]e har kämpat för evangeliet tillsammans med mig". En annan sak är att han i Första korintierbrevet (kap 14:34) skriver att kvinnorna ska tiga vid sammankomsterna. De orden är nog de enda som många känner till om Paulus. Och de är inte bra. Vi får trösta oss med att den tiden är förbi och att Jesus aldrig sade något sådant.

12 oktober 2017

Livligt i bibelgruppen

Vi fortsätter med Apostlagärningarna i bibelgruppen. I går var det särskilt god stämning med mer prat än vanligt. En sak är att vi helt enkelt tycker om att samlas. Om man har varit borta ett tag är man glad för att komma tillbaka. Det andra är att just Apostlagärningarna är så intressanta. Det handlar om den första tiden när folket av Vägen bildar grunden för kyrkan och församlingen.

En viktig fråga är vilka som ska få höra dit. Ibland när jag läser Bibeln får jag intrycket att Jesus predikar för det israeliska folket och judarna. Men han överskrider gränser genom att tala med andra som den samariska kvinnan. I Apostlagärningarna ser vi hur cirkeln vidgas.

I tionde kapitlet sänder den romerske officeren Cornelius bud efter Petrus. Cornelius var from och gudfruktig, gav rikligt med allmosor till judarna och bad till Gud, står det. Dagen efter, innan Cornelius män kommit fram, får Petrus en viktig syn med "orena" djur. En röst säger till honom att han ska slakta dem. Det avfärdar han bestämt rättrogen jude som han är. Men senare inser Petrus att det är Gud som talat om för honom att ingen människa är ren eller oren.

Hos Cornelius samlas många för att lyssna till Petrus och Herrens ord. Medan Petrus ännu talade föll den helige Ande över alla som hörde hans ord, också över hedningarna. Alla talade i tungor och prisade Gud. Då beordrade Petrus att de skulle döpas i Jesu Kristi namn. "Vem kan hindra att de blir döpta med vatten, när de har tagit emot den heliga anden alldeles som vi?"

Efter Petrus syn får alla omvända sig till Kristus, inte bara judarna. Gud har visat att ingen är oren. Nu är det dags, nu kan det spridas. Också vi, icke-judar, är inkluderade.

Några viktiga frågor hade bibelgruppen om judendomen. Varför är vissa djur och mat oren? En del har uppenbart med hälsoaspekter att göra. Annat kan inte heller judarna förklara. De säger att man får följa reglerna av lydnad i väntan på förklaring.

En riktigt stor fråga är varför judendomen inte erkänner Jesus som Messias. Jesus etik är viktig för judarna, säger Gunnar, men för dem är han inte den riktige Messias. När Messias kommer skapar han fred på jorden, enligt utsagorna i Jesaja. Och som vi ser är Fredsriket ännu inte här.

Vid nästa sammankomst kan jag inte vara med. Då är jag och min man i Luxemburg. Sonsonen ska få en lillasyster. En stor händelse i familjens liv. Då ska vi vara till hands.

28 september 2017

Folket av Vägen, den första martyren och Sauls omvändelse (Bibelgruppen)

I sjätte kapitlet i Apostlagärningarna klagar de grekisktalande judarna över att de infödda åsidosätter deras änkor vid den dagliga utspisningen. Då samlar de tolv apostlarna alla lärjungar och utser sju män med gott anseende som ska ordna med måltiderna så de själva inte behöver försumma Guds ord. Det betyder inte att de sju som anses vara de första diakonerna är mindre fromma. En av dem, Stefanos, beskrivs som en man fylld av tro och helig ande. "Stefanos var fylld av nåd och kraft och gjorde stora under och tecken bland folket." (kap 6:8)

Emellertid blir han anklagad av dem som disputerat med honom i synagogan för att tala hädiskt. I sitt försvarstal i kapitel 7 redogör han korrekt för den bibliska historien och visar därmed att han hör till det rätta sammanhanget. Han avslutar dock med att de lyssnande alltid gjort motstånd mot den helige anden och att de nu har förrått och mördat den Rättfärdige.

Stefanos förs ut ur staden och stenas. Han ropar: "Herre, ställ dem inte till svars för denna synd." Stefanos blir den första martyren. Hans arrestering och avrättning har flera likheter med Kristus. Annandag jul är Den helige Stefanos dag.

Stefanos stening inleder en trehundra år lång martyrperiod. Församlingen i Jerusalem, utom apostlarna, skingras över hela Judeen och Samarien. Filippos, en annan av diakonerna, förkunnar i Samarien, där Jesus inte varit mycket. (kap 8) Samarierna ansågs inte vara riktiga judar. Därför är liknelsen om den barmhärtige samariern speciell och att Jesus samtalade med en samarisk kvinna vid Sykars brunn.

I kapitel 9 läser vi om Saul, sedermera Paulus, som fortfarande är upptänd av hat mot de kristna. Han beger sig till Damaskus. Han har fått ett brev av översteprästen som ger honom tillstånd att fängsla dem som hör till Vägen. "Folket av Vägen" var det första namnet på de kristna. 

"Men när han på sin resa närmade sig Damaskus omgavs han plötsligt av ett bländande ljussken från himlen." (kap 9:3)  Jesus talade till Saul, frågade varför han förföljde honom och sade att Saul inne i Damaskus skulle få veta vad han skulle göra. Det var en omvälvande händelse som gjorde Saul blind i tre dagar. När han kom ut i ljuset igen var han omvänd och lät döpa sig. Denna historia inspirerade August Strindberg att skriva skådespelet "Till Damaskus".

14 september 2017

Terminsstart i bibelgruppen

Vår samtalsledare, Gunnar, frågade om någon följde tv-serien "Meningen med livet". Jag gör inte det, ännu i alla fall. Några kom in på att Stefan Einhorn hade varit med och nämnde i sammanhanget att han hade skrivit och berättat om sitt infekterade förhållande till fadern, den berömde cancerprofessorn Jerzy Einhorn. David Lagercrantz hade en ännu sårigare relation till sin far, publicisten och författaren Olof Lagercrantz, påpekade en annan. Sonen har berättat i sitt sommarprogram i radio och på tv att fadern helt enkelt inte accepterade honom, den han hade blivit. Han hade till och med sagt att han inte tyckte om honom. Så förskräckligt! Så grymt att få leva med sådana sår. En kvinna i gruppen sade att det var just vad hon gjorde. Hur kunde föräldrar göra något så ont mot sina barn?

Gunnar kom då in på det fjärde budordet om att hedra sin fader och sin moder. I judendomen har budorden underrubriker. Det fjärde budet har sju sådana. Den första är till föräldrarna: Du ska inte göra dina barn missmodiga. Så bra!

Efter en inledande bön och servering av kaffe med lingonkaka - mums - var det dags att återuppta Apostlagärningarna från i våras. Gunnar var osäker på om vi hade läst kapitel 5. Helst ville han inte att vi skulle göra det! Men jag kom med invändningar. Jag hade läst Peter Halldorfs kommentarer till texten i "Andens folk" innan jag gick hemifrån. Fick jag bestämma? Jo, då.

Början av kapitlet handlar om paret Ananias och Sapfeira som vill vara en del av Jesus efterföljare. Dessa hade egendomsgemenskap, så Ananias och Sapfeira gav bort pengarna de fått för sin jord. Paret hade emellertid stoppat undan en del och ljög om det. Då föll de döda ner. Det var hårt. Bibelgruppens medlemmar resonerade kring vad det berodde på. Kanske dog de av skam inför församlingen? Jag hade "facit" från Halldorf. Det var inte människor som straffade dem. Det var den helige anden. Man kan inte leva i lögn inför Gud.

Femte kapitlet fortsätter med de under som skedde bland folket genom apostlarna. Att Petrus skugga föll på någon räckte för att personen blev botad. Halldorf jämför med kvinnan som blev helad bara genom att nudda Jesus mantel. Han kände att hon var där. Den berättelsen tycker jag är särskilt stark. Jag vet inte riktigt varför. Kanske den illustrerar något jag varit med om, att livet kan vända när man tappat hoppet. Men Jesus mantel finns nära intill, och man behöver inte anstränga sig mer. Bara sträcka sig efter den.